Kuriosakabinett – att samla världen

Kuriosakabinetten  var en företeelse som blomstrade i renässansens Europa. Välbemedlade personer samlade sina föremål i vackra skåp eller förvarade hela samlingen i ett specialinrett rum. Samlingarna var alltid ett ordnat kaos av naturalier, reliker och kulturhistoriska föremål. Många av dessa samlingar kom med tiden att bli grundvalar till vår tids stora museer. Ett av de mer kända är British Museum, som har sin grund i ett kuriosakabinett samlat av den förmögne läkaren, Sir Hans Sloane.
Från början var kuriosakabinetten (eller Wunderkammer, som de också kallas) ett sätt för förmögna att visa upp sin lärdom och sin goda smak. Samlingen representerade så att säga den bild personen ville måla upp för besökare. Samlingarna speglade tidens samlade kunskap, och blev därför universella i den meningen att både natur- och kulturföremål fanns representerade. Även föremål av tveksam härkomst (t ex reliker eller horn från enhörningar) fanns givetvis med i samlingen.

Ordnandet och kategorierandet var mindre viktigt. Kom ihåg att renässansen var tiden före den vetenskapliga revolutionen. Intresset för att beskriva och ordna världen enligt våra moderna, vetenskapliga principer hade ännu inte fått fotfäste. Det viktiga var att visa upp de udda, kuriösa föremålen. Det udda gav också en bild av en komplex värld, som få vid den här tiden egentligen visste något om

Bland de kändare kuriosakabinetten kan nämnas Rudolf II (1552-1612), en manisk samlare som med skattkistan som säkerhet dammsög Europa efter föremål av skilda slag. Delar av samlingarna kan man än idag se på slottet i Prag. På närmre håll hittar vi Ole Worm (1588-1654), en lärd dansk, som hade ett känt kuriosakabinett. Worm använde samlingen som ett pedagogiskt redskap. Studenter kom till Worm för att få se kunskapen utställd; en encyklopedisk kunskap manifesterad i föremålen. Ole Worm varinte ensam med att använda samlingen i undervisning. Många kuriosakabinett härstammar från vetenskapliga kretsar eller akademier.

På hemmaplan har vi ett av de finare kuriosakabinetten i världen, det sk Augsburgska konstskåpet, som finns att beskåda på Museum Gustavianum, Uppsala universitets museum. Skåpet är ett intrikat arbete, med en otrolig mängd föremål. Hela världen finns här att beskåda i ett enda skåp. Skåpet ”skänktes” av Augsburgs invånare till den svenske kungen Gustav II Adolf under trettioåriga kriget. 

Hur fick de tag på föremålen till kuriosakabinetten då? I första hand via de skepp, som vid den här tiden gjorde upptäcktsresor världen över. Många samlade givetvis själva sina föremål också. Att ha uppstoppade djur, preparerade mineraler mm var mode bland de intellektuella och välbeställda. Under resor togs små souvenirer, kanske fragment av antika ruiner eller andra föremål som kunde representera världen.

Personligen förstår jag varför vissa moderna museer valt att återgå till kuriosakabinettens ideal. Det udda, rent av chockerande, är ett sätt att fånga besökaren. I vår ordnade tillvaro behöver vi nog lite magi, saker vi inte kan inordna i ett system eller ens förklara.  

Läs mer om detta mycket spännande område i samlandets historia:

  • Wikipedia om kuriosakabinett (Bra artikel med referenslista)
  • Microcosms (fokus på sambandet mellan samlande och kunskap)
skap.jpg
Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kuriosakabinett, Samlande

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s